'' Don't you ever change for anyone ''

Glömde berätta att jag fyllt år också. Nu är det mindre än ett år är kvar tills jag fyller 20. Det är stort! Bolaget, eller vad man brukar säga? Sen tror jag att det finns en tanke bakom saker som händer (vare sig det är positiva eller negativa saker). Händer det nått tråkigt, så är det bara för att det ska kunna bli bra sen. Älskar att tänka sådär. Livet flyter på mer då. I promies! Man ska inte gå och grubbla på saker, utan se det som istället är bra. Nu blev jag lite seriös här ett tag men för mig funkar verkligen det där. Något jag ville dela med mig av! 

 

Oj vad längesen det här var. Längesen jag ens var inne på bloggen i huvutaget. Har varit utan min laptop nu ett ganska bra tag. Faktiskt väldigt skönt. Jag har kirrat jobb på Espresso House i Mörby, det har nästan hunnit bli vår ute, och jag har blivit något blondare. Tiden går fort när man har roligt. Om 12 dagar har jag och min kille varit tillsammans denna gång i ett halvår. Har även blivit inbjuden till intervju hos Friday's på Stureplan. Super roligt. Saker går väldigt bra just nu. Har inget vidare att klaga på faktikst. Man ska leva i nuet och bara uppskatta allt man får ta del av. Tycker jag. Idag ska jag träna, sen ikväll ska jag ut och käka med la familja i city. Har lång helg så att få vakna klockan tolv är för mig numera lyx! 

 

Hoppas vi ses igen snart! Ska försöka uppdatera snart igen.

Det märks att våren är på g. Så himla härligt! Älskar solen. Som att man vaknar upp och inser hur bra livet är. Lite sån feeling får jag iallafall. Igår sov jag hos Pernilla. Blev bjuden på lyx frukost, och drog vi och åkte källke efter hennes otroligt söta hundar. OM vi hade det bra.

 

Sånna här dagar ska man ta vara på. Tycker jag.

Älskar att JT är tillbaka. Hitten Mirrors står på repeat hemma hos mig! Det är äntligen fredag och helg igen. Ikväll blir jag bjuden på myskväll hemma hos min snygga vän. Kanon start på lovet (som är för de flesta) som precis börjat. Ovan kan ni se en bild på hur mina naglar blev.

 

Ååååå kom nyss på att det är exakt en månad tills jag fyller år på lördag. Blir seriöst som ett litet barn när det gäller sånt här. Älskar överaskningar, paket, och allt va det innebär. 19 år.. det är ju typ sjukt? Jag skriver som om jag skulle vara värsta skruttiga tanten men tiden går jävligt fort. Imorgon ska jag på en till interwiev. Det var 30 tjejer som sökte från början, och nu är jag 1/5 som blivit inbjuden till en andra interwiev för Accessories. Vi får hålla tummarna!

 

Godmorgon finisar. Att jag är vaken nu är nästan ett skämt. Ska snart göra lite frukost och sen iväg. Hittade den här bilden på datan. Jag och min fina vän Sara för ett år sedan. Memories never change, people do. Hoppas alla får en fin alla hjärtansdag nu måste jag börja fixa mig.

Vad händer annars i mitt liv just nu då? Jag ska provjobba på Espresso House inom kort. Vi håller tummarna på att det går bra så jag får det jobbet. Vore ju kanoners. Sen ska jag på en mer ingående interwiev på Accesories i nästa vecka och sen ev en interwiev på en skönhetssalong också. Som ni märker så har jag en del saker på g. Det gillar vi. Det går sakta framåt, men det viktigaste är att det går åt rätt håll. Idag träffade jag Sara över en fika på NK. Vi tog en kaffe och snackade om livet. Riktigt mysigt. När jag kom hem drog jag och tränade. Idag blev det cirkel träning, lite styrka, och avslutning med ett skönt yogapass. Snart ska jag sova. Är as trött. Vi hoppas på att morgondagen blir minst lika bra som idag.

 

Tror det inte bara är jag som tycker att alla hjärtansdag är överskattat? Nej precis. Ja, jag har pojkvänn och han är snygg och han är en lookalike av Danny men iallafall (haha, vad nu det hade med saken att göra?). Det är inte min favorit dag direkt om man säger så. Vi behöver inte spekulera om det men så är det. Sen tycker jag att det är gulligt att man visar att man bryr sig om vänner osv, men på alla hjärtansdag? Hell no (tänk er att en n*gger sa det där). Haha, fyan vad kul och fyfan vad jag är elak just nu. Skit i det. Nu ska vi hålla oss till saken här.

 

Kärlek. What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me no more (jag dansar). Hej jag är fett seriös. Not. Iallafall så älskar jag min mamma, min pappa, min lillebror, min andra lillebror, min lillesyrra, min plast pappa, min plast mamma, min mormor, min morfar, min farmor, min farfar, min moster, min faster, mina kussiner, min hund, mina två katter, mina vänner, min kille, min säng, min iphone, min kudde, mina kläder, mitt smink, mina skor (älskar skor), min data (nej, vänta jag har ingen data). Haha, mitt mest seriösa inlägg ever. Ever bitches. Ever.

 

Jag borde verkligen blogga oftare. Nånting jag kan bättra på helt klart. Tänkte blogga lite om min ätstörningen i det här inlägget. Det är viktigt att man inte glömmer bort sånt här.

 

Jag minns allt som igår trotts att ett helt år gått sen det var som värst. Jag har väldigt länge tyckt att jag är för stor, trotts att jag är normalviktig (till och med smalt normalviktig). Trotts detta så har jag tyckt att jag inte duger. Har bantat i perioder, men det var förra hösten som det hela börja spåra ur helt. Från att ha bantat i perioder så bestämde jag mig för att göra ett matschema på vad jag skulle äta under en hel dag. I början var det helt okej, (enligt mig själv dåra) men två veckor senare började jag minska ner ännu mer. Matschemat såg ut såhär:

 

Frukost: 1 ägg.

Lunch: 1 banan.

Middag: 1 liten mini-köttbit.

 

Det dröjde inte många dagar innan jag började minska ner maten ännu mer.

Frukost: 1/2 ägg.

Lunch: 1/2 banan.

Middag: 1/2 liten mini-köttbit.

 

Det där höll jag mig till i ytterliggare en vecka innan jag började minska ner ännu mer.

Frukost: 1/3 ägg.

Lunch: 1/3 banan.

Middag: 3 tuggor på en mini-köttbit.

 

Det här åt jag då i 9 veckor. De två första veckorna var allting under kontroll. Jag blev hungrig men stod i mot och höll mig till mitt schema. När jag märkte att jag började gå ner i vikt blev jag ännu mer taggad till att fortsätta. Jag gick ner 11 kg på 9 veckor. Det jag inte såg var att jag höll på att tona bort. Jag hade gått ner 11 kg och tyckte fortfarande att jag var för stor. Alla sa till mig att jag var för smal. Att jag snart skulle svimma av. Att mitt hjärta snart skulle sluta slå, men jag lyssnade fortfarande inte. Det var en röst inom mig. En röst som hela tiden sa åt mig att äta mindre och mindre. Som sa åt mig att jag var tjock.

 

Efter 10 veckor började jag få ont i hjärtat. Först då blev jag rädd, men jag började inte äta för det. Skolan sabbades för mig. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna på lektionerna. Jag frös ständigt och kände mig yr nästan hela tiden. Ändå började jag inte äta utan fortsatte att svälta mig. Jag kommer ihåg att jag upplevde att alla var arga på mig. Att alla var dumma i huvdet som trodde jag skulle få anorexia. Varför skulle jag som var så stor ha anorexia? Det var för mig ologiskt. Det jag inte såg var det som alla andra såg. Att jag redan var där. Att jag höll på att dö. Alla mina värden i kroppen var farligt låga, men tror ni jag brydde mig?

 

Jag blev tillslut tvingad till vård på ett ätstörnings centrum här i stockholm. Jag kämpade emot in i det sista. Tills jag själv inte hade något val längre. När jag skriver det här inser jag hur tragiskt det faktiskt är. Alla tycker om mig, förutom jag själv. Hur kunde detta vara möjligt? Jag hade sånt hat mot mig själv. Ett hat som fick mig att totalt isolera mig hemma i två månader, för att jag hade börjat äta. Jag skämdes så mycket över det. Att jag började bli normalviktig igen. Jag träffade inte en ända människa förutom min familj på två månader. Jag var hemma och tvingades äta efter det matschema jag fick ifrån de på ätstörnings centrumet.

 

Saker är betydligt bättre idag, men tankarna finns fortfarande kvar. Den där rösten inom mig. Det där hatet försöker fortfarande att övervinna mig. Det här är en kamp som jag kämpar med nästan varje dag, men som jag lär mig att styra över. Att jag väljer att berätta om det här i bloggen är för att dels få ur mig tankar och känslor kring detta, men att också försöka få vidare det här på nått sätt. Man tycker inte bättre om sig själv för man svälter. Tvärtom. Den inre rösten ''anorexian'' blir bara starkare och värre ju mer man lyssnar till den.

 

Tiden går fort när man har kul. Igår var jag på födelsedagsfest hos Matilda. Det blev skumpa, dans, och mingel hos min snygga vän. Drog sen hem till min älskling och sov där. Mycket skönare än att dra till Vaxholm mitt inatten. Så mysigt att krypa ner under täcket lite sådär halvlullig med min babe. Idag blev det mer kalas hemma hos min mormor som också fyllt år. Fika & mys med min fina kusin blev det också. Åkte sen hem, käkade middag och tog en nap.

 

Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Har vart utan dator senaste veckan/förra veckan. Börjar bli skönt typ, dock fortfarande lika facebook beroende. Tyvär. Under veckan har jag fått massa gjort. Ska på interwiev på Accessories och Espresso House på måndag. Det lönar sig att fighta när man söker jobb. Jag är fan grym! Ibland får man skryta. Får man ut nått bra av det själv så go for it. Tycker jag iallafall. Hängt med fina vänner. Sanna vänner. Har dansat en massa i veckan. Gått på massa roliga danspass. Nu jäklar ska jag bli stark och vig i kroppen.

 

Tisdag: 1 tim Dance-Aerobics.

Onsdag: 1 tim Body Balance + kondition.

Torsdag: Uppvärmning + 1 tim Dance Aerobics + 1 tim Afrodans.

Fredag: Vilodag. Sen utgång med min snygga vän som precis fyllt 18.

 

Är i vaxholm nu och myser hemma med mami. Dricker lyxig egengjord chailatte med tända ljus. 2013, har hitills varit väldigt bra. Klart det kommer att komma motgångar, men det är på vilket sätt man tacklar det som avgör hur stor plats det tar i ens liv. Börjar längta mer och mer till värmen nu. Lite sommar, sol, och värme skulle inte sitta fel. Vi går mot ljusare tider och det är inte långt kvar tills det är vår ute. Livet flyter på ganska bra i nuläget. Jag kan inte klaga.